Att arbeta med händerna handlar för mig om görande av både nöd och lust. Det är en distraktion av efterhängsna tankar och en fascination för det som växer fram. Jag upprepar metoder, motiv och mönster där mina stickade och täljda arbeten kommenterar tid, värme, längtan och frånvaro.
De senaste åren har jag arbetat kring temat svepningskläder, plagg som en person kläds i efter sin död. Jag tänker ofta på mitt arbete som en fortsättning på en relation som tagit slut för att döden kommit emellan, som ett slags försök till avsked. Skapandet blir ett sätt att förlänga relationen till de jag har mist. Ett sätt att omvandla kärlek och frågor till något praktiskt, som en tröst eller vaggvisa.