Till utställningen i Konsthall Spisrummet har Konstfrämjandet Värmland utgått från en historisk koppling till den socialrealistiska genren. Spänningsfältet mellan arbete och frihet som gestaltades och skildrades i bilderna är ofta genom ett manligt perspektiv, men vi har letat efter det kvinnliga perspektivet för att aktualisera bildberättandet.
Frågor som väglett oss är de om vem som porträtterats, vad som värderats som arbete och vilken roll kvinnor haft både i och utanför arbetet. Vi vill även lyfta fram de värmländska konstnärer som haft betydelse i folkbildning och främjande arbete i Värmland.
År 1947 bildades Konstfrämjandet, en organisation som skulle främja konst och konstnärernas arbete. Konstfrämjandet är en partipolitiskt obunden organisation som finns i hela landet och består av olika medlemsorganisationer och distrikt. Distrikten ser olika ut, men förenas i ett starkt konst- och samhällsintresse. Medlemmarna är olika folkrörelser, till exempel studie- och fackförbund, och andra intresseorganisationer. ”Konst åt alla” var grunden i främjande verksamhet, man erbjöds kvalitetskonst som grafiskt tryck till en rimlig summa pengar. Utgivningen av de grafiska kollektionerna var stor,
Konstfrämjandet köpte hela serier av konstnärerna och erbjöd sedan konstklubbar, konstcirklar och konstföreningar på arbetsplatser genom medlemsorganisationerna med utställningar och enskilda kvalitetsmärkta grafiska konstverk. Kollektionerna var varierande gällande innehåll på bilderna; från ett verklighetsbaserat innehåll med avstamp i fritiden – en inneburen längtan av frihet – till den socialrealistiska genren som ofta hyllade arbetes villkor. Presentationer av arbetsplatser och människor som arbetade i industrin eller jordbruk. Ofta kanske med intention att synliggöra människors villkor. I den andan fanns en genre, den socialrealistiska kritiska hållningen där arbetsmiljöerna ofta framställdes som monotona och smutsiga. Bilderna gick hand i hand med arbetarlitteratur.
Under de senaste åren har Konstfrämjandets uppdrag framförallt handlat om att omfördela resurser och kunskap för att främja konstens tillgänglighet. Det är i mötet mellan gräsrotsrörelser, ideellt och etablerat konstliv som Konstfrämjandet arbetar för en konst vars innehåll och kvalitet definieras av många.
Konstfrämjandet är en folkrörelse som växer igen. Det bildas nya distrikt och ett främjande arbete sker genom samtidskonsten som erbjuder genrer där människor villkor diskuteras, såsom jämställdhet, demokrati och hållbar utveckling. Konsten växer och frodas, självorganiserande konstnärsplattformar och konstprojekt som skär på tvärs i samhällsdebatten. Konstvärlden har förändrats och den förändringen är Konstfrämjandet Värmland en aktiv del i genom att öppna upp för unga kulturskapare i Värmland och aktivt delta i de nya folkrörelserna som växer fram.
Vi kommer även att visa Hanna Ljunghs konstvideo ”I am mountain, to measure impermanence” som en kommentar till vår verksamhet idag.
I am mountain, to measure impermanence är en obruten filmtagning som skildrar mätningarna av den undansmältande sydliga glaciärtoppen där geologen Gunhild Rosqvist och hennes assistent utför 2015års mätningar. Vi följer på avstånd forskarnas arbete då de insamlar prover och gör mätningar. De synliga förändringar vi ser i naturen är de stora molnbankarna som likt pågående metamorfoser passerar runtbergstoppen under den närmare 6 timmar långa tagningen. Sedan 1902 har mätningar gjorts av Kebnekaises södra topp, Sveriges högsta punkt. 113 års forskning har försett geologer med information som visar på en tydlig tendens. Berget krymper. Kebnekaises nordliga topp består av sten och kommer troligen, om det mönster mätningarna visar på, snart vara den högsta av de två. Det långsamma, stillastående videoverket är en bild av tid och materia. Bergets långsamma sten står i kontrast till den mer flyktiga vätskan i glaciären. Filmen blir en undersökning av tid; filmens, geologins, vetenskapens och den samtida tidens förutsättningar.