Foto, film och handgripliga spår från den djupa skogen.
Annika skriver om sin utställning:
”I alla år hade vi vandrat genom den djupa skogen till det lilla huset vid sjön.
Farfar hade lagt en spång över ett litet stycke myrmark så att vi inte skulle bli blöta om våra små fötter,
farmor bar på hemmagjord jordgubbssaft och kakor som vi åt när vi kommit halvvägs.
Det var vårt första besök för året, snön var borta och våren hade anlänt, men allt var förändrat,
skogen var borta.
Vi gick i tystnad, allt som hördes var våra fotsteg och farmors tårar.”