Djamel Benchenine
Nikolina Stallborn
Nisrine Boukhari
Rezan Arab
Shelley Vanderbyl
Curated by: Abir Boukhar
Does art can be a powerful tool for improving our life? The American Art Therapy Association describes art therapy as, “an integrative mental health and human services profession that enriches the lives of individuals, families, and communities through active art-making, creative process, applied psychological theory, and human experience within a psychotherapeutic relationship.”
We humans use language, its descriptions, and its expressions, as a basic skill to speak about what we need, want, and what we face. However, what happens when we find ourselves incapable of speaking about our hard experiences? What if our brain hides these bad experiences in our subconsciousness in an attempt to safeguard itself? Art therapy benefits individuals who have survived trauma resulting from war, abuse or natural disaster.
People with adverse physical health conditions are greatly helps by art therapy. It also aids people in resolving their internal conflicts, improving their interpersonal lives and dealing with their problematic behaviours.
In my project, I am looking to the works of some artists that I know, who I have met or spoken to. The works of these artists motivate me to think:
Do artists generally use art as a therapy to help themselves first?
When the artist creates work in the process of expressing difficult interpersonal experience, I wonder if viewing the resultant works would benefit those who don’t have the same artistic skills? Will the artist’s vulnerability open door for the viewer to think about their problem? Can the artist lead the way in this process of internal discovery? Is it therapeutic to speak about our problems as if the viewers are the artists? Is it possible that I, the viewer, will feel better when I see I am not the only one who faces hard experience?
Abir Boukhari
Vad kan hända?
Vad kan hända när vi ser konst? Vad kan det innebära att mötas i konsten, konstnär och betraktare? I den här utställningen samlas konstnärer från Syrien, Algeriet, Sverige, Österrike, Danmark och Kanada.
Curator Abir Boukhari skriver bland annat (fritt översatt):
I mitt projekt, undersöker jag ett antal verk skapade av konstnärer jag känner eller är bekant med. Dessa konstnärers verk ger mig skäl att tänka: Använder konstnärer generellt sin konst som egen terapi?
När konstnären skapar verk i en process där svåra personliga erfarenheter och upplevelser uttrycks, undrar jag om betraktandet av de färdiga verken kan gagna åskådare som inte har samma konstnärliga kunnighet?Kan konstnärens sårbarhet öppna dörrar där betraktaren kan tänka på sina egna problem och svårigheter? Kan konstnären leda vägen i en sådan process av inre upptäckter?
Finns det något terapeutiskt i att tala om problem och svårigheter som att det var betraktaren som var konstnären?
Är det möjligt att jag, betraktaren, kan må bättre av att se att jag inte är den enda som måste hantera svåra upplevelser och erfarenheter?
Samarbete mellan Konstfrämajndet Värmland och Region Värmland