Dagar som jag glömt // Johan Magnusson

Tiden
med tiden
att fortsätta
att göra om
att fortsätta
att upprepa
igen och igen
Varför så intresserad av tid
flyktigheten
som går och går
slumpen
att tänka för mycket
att låta bli
Jag letar
något som finns utan att föreställa något
något som finns där på ytan
som finns i sin egen rätt utan att föreställa något
som inte är natur eller berättelse
som inte avbidar något
som finns där ändå
Jag vill ta plats
lågmäld
det göms en skönhet i slumpen
koncentration
tro
Och ta plats
och irritera
Som sagt, skönheten finns
att tillåta mig att vara pretentiös
och det är nog livet jag vill gestalta
livet utan symboler
Livet som slår och slår, tills det slutar slå

Norrköping, den sjätte mars 2023
Johan Magnusson

Tiden kom in i mitt konstnärskap på ett påtagligt sätt 2016. Då arbetade jag som förskollärare efter att jag två år tidigare, avslutat tretton fantastiska år på Kristinehamns konstmuseum. Närvaro och frånvarolistorna var utgångspunkt nummer två. Utgångspunkt nummer ett var en förälder som åter igen meddelad att hennes barn skulle vara ledig.Tanken dök upp – hur skulle det se ut om man omvandlade hans frånvaro och närvaro i bild?

Hur skulle det se ut om jag gjorde en bild av samtliga barn? Någonstans där började jag bli med medveten om att jag nog var en idéburen konstnär. Fortsatte med att måla/teckna en triptyk med rosa akvarell baserad på tiden som Jackie Kennedy var presidenthustru – F.L.O.T.U.S.

Det och 989 dagar, ett verk i 34 delar – akvarell i dova färger, lager på lager, gjorde mig säker:
Det här vill jag utveckla vidare. Våren 2021 började jag arbeta med mig själv, med den tid som jag levt här på vår jord. Började måla akvareller i formatet 35 x 28 cm. Jag började med den trettonde oktober 1954, min födelsedag. Vid det här laget har det blivit 52 målningar. Se dem som skisser.

Efter ett tag lade jag till slumpen, i form av en speltärning, som ett ytterligare verktyg. Det var då jag hittade titeln på verket – Dagar som jag glömt. Under sommaren 2021 gjorde jag fem målningar med vinyltempera på duk i formatet 91 x 49 centimeter och de fick då titeln – Dagar som jag glömt, 1 – 5. Just nu håller jag på och undersöker vilket mått de nya målningarna ska ha. Och vilket underlag. Jag har prövat att göra akvarellmålningar i formatet 35 x 35 cm. Utan att få till det som jag vill. Det blir nog vinyltempera på duk igen. Möjligen något större.

Däremot är jag helt klar med att titeln nu är – Dagar som vi har glömt. Tiden delar vi ju allihop.

Karlstad 04.04.2022

Med vänlig hälsning
Johan Magnusson