"Performativiteten är för mig en metod där man ständigt tvingar tanken till rörelse för att förstå mer."
Sara arbetar med skulptur och installation med grund i performativitet, materialitet och berättartradition. Genom taktila, skulpturala gester vill jag porträttera det efemära och föränderliga i verkligheten; Hur rörelsen i tanke, känsla och blick förändrar det vi ser på. Sara använder sig av material som vi omges av; träbiten på väg till ateljén, plastbiten i dikeskanten, konversationen med sotaren, och / eller texten som man blev tipsad om för 5 år sedan. Tillsammans bygger de upp förståelser om både tid och rum, hur dessa påverkar varandra och de som vistas i dem.
”Jag är intresserad av hur kroppen möter omgivningen. Under min tid på kunstakademiet i Oslo brukade jag gå till studiot med intentionen om att jag var min lilltå, att uppfattningen av världen således skulle förflyttas dit. Den typen övningar har jag fortsatt med för att bryta med och omförstå från vilken position jag upplever världen. Performativiteten är för mig en metod där man ständigt tvingar tanken till rörelse för att förstå mer. Jag är inspirerad av tanken om en koreografisk tillnärmning till omgivningen där man låter sig påverkas och omformas med det man möter, som stenen som slipas rund av vattnet i vattenkanten eller trädet som som ändrar växtriktning vid motstånd. Det är inte nödvändigtvis de stora händelserna som formar vår världsbild men ett vardagligt evigt nötande.”
Utställningen porträtterar den komplexa relationen mellan kultur och natur, hjärna och kropp, hårt och mjukt, död och liv – och ställer frågan huruvida någonting som berättas i Värmland är sant. Biskop Johan Alfred Eklund ska ha sagt “I Värmland är ingen själavård möjlig, hälften är mytomaner och resten är poeter.” Är sanning ens en möjlig faktor eller är det bara en relativitet beroende av tid och rum. Är sanningen ens relevant eller är det bara lika mycket en slump som livet själv? Jag är intresserad av mötespunkterna och överlappningarna snarare än mötsatser och kategorier – ting är inte alltid vad det först verkar vara och tid är inte alltid linjär.
Sara Rönnbäck (f. 1988, Hammarö), bor och arbetar i Västra Ämtervik med en stark bas i Oslo. Hon är utbildad med en Master vid Statens Kunstakademi i Oslo (2015) . Hon har haft flera separat och duoutställningar bland annat på Galleri RAM (2021), och Noplace (2017) i Oslo, Oppland Kunstsenter i Lillehammer (2020) och Kurant i Tromsø (2018). Hon har även deltagit i många grupputställningar så som Fragile Times på Galerie im Körnerpark, Berlin (2020) Ruralitet, Periferi, Centrum – Rackstadmuseet, Arvika (2020), Open Out, Tromsø (2020), Elva, Kongsvinger Kunstforening (2021). Hon har även varit på flera residens, 2021 var hon på Künstlerhaus Bethanien i Berlin genom OCA Norway och för närvarande är hon resident vid HIAP Suomenlinna (Helsinki International Art Program). 2022 var hon aktuell med en separatutställning på Kunstnerforbundet i Oslo och grupputställningen Landscapes of Belonging på KINDL i Berlin. 2022 blev hon även tilldelad 5-årigt arbetsstipendium från Norsk Kulturråd.