Den norska keramikern och konstnären Toril Redalen visar verket ÖPPEN SANDLÅDA, en relationell installation med sand, leksaker och verktyg - tillverkade och upphittade. Sanden i verket är tegelsand, ett återvunnet material av krossat tegel. Publiken bjuds in att bygga, forma och ändra strukturer i ett öppet rum.
Toril Redalen
ÖPPEN SANDLÅDA
Konstfrämjandet Värmland 10 april–23 maj
Vernissage fredag 10 april kl 17–20
Mitt arbete har länge handlat om att överföra några av tankarna ur det konsthistoriska fenomenet Fluxus in i arbetet med lera. Utifrån min utgångspunkt i det keramiska har lekfullheten alltid varit det mest utmanande för mig hos Fluxusrörelsen. Min relation till lera har aldrig varit lätt eller lekfull. Samtidigt har förhållandet heller aldrig haft med teknisk briljans och hantverkskunskap att göra på samma sätt som för generationen före mig - en utgångspunkt där lekfullheten kan bli ett slags överskottskapital.
Jag upplever en sådan hantverkskunskap som en intjänad frihet, där både arbete och keramik existerar i en slags egen flytande dimension. Ett frikostigt rum där kunskapen delas och är tillgänglig.
Jag kan känna igen känslan av att forma i sand när jag arbetar i plastisk eller flytande lera. Att arbeta i konturerna av den formen du tänker på. Och ofta är det där, inne i detta grumliga och gryniga land, som jag avslutar ett verk.
ÖPPEN SANDLÅDA är en relationell installation med sand, leksaker och verktyg - tillverkade och upphittade. Första versionen visades som del av utställningen STYKKER FOR LEIRE på Kunsthall Grenland i Porsrunn, Norge (2024). Sanden är tegelsand, ett återvunnet material av krossat tegel - också kallat tennisgrus.
På 70-talet, då jag växte upp, var sandlådan egentligen en hög vägsand som bara blivit liggande på gården. När jag tänker tillbaka på leken i den sandhögen, minns jag först och främst hur vi byggde. Vi gjorde byar och byggnader, vägar och landskap. Vi samlade material både inifrån och ute runt gården: kottar, fiskben, modellera, en bit av en takränna, en julduk, sten, silar och sågar. Jag tror det fanns några figurer där, men kan inte komma ihåg att de pratade med varandra. Det var ingen “hej-hur-är-det-jo-tack-du-bra”. Figurerna var nog för upptagna med att bygga världen de skulle bo i. När världen var färdig, var också leken färdig.
Sandboxing är ett känt begrepp i den digitala världen. Begreppet kommer från konceptet sandlådor för barn - en avgränsad lekplats där barn kan bygga, förstöra och experimentera utan att åstadkomma någon skada i den verkliga världen. På samma sätt tillåter en digital sandlåda att man experimenterar och testar utan konsekvenser utanför det avgränsade rummet. Sandbox är också en egen tv-spelsgenre, som kännetecknas av öppna världar och spelarens frihet att utforska, skapa och samspela med spelvärldar på lika många sätt som det finns spelare.
ÖPPEN SANDLÅDA är ett pågående verk som anpassas till varje visningsplats. Versionen på Konstfrämjandet Värmland bjuder in publiken till att utforska och kanske återupptäcka sandlådan i våra fysiska liv.
Toril Redalen (f. 1973 i Todalen, Nordmøre, Norge) bor och arbetar i Trondheim och Todalen. Hon är intresserad av vad som gör ett material till ett material, och hur det formar både historien och samtiden. Lera är ett genomgående material i hennes konstnärskap, både som råmaterial, landskap och grund för gemenskap. Inspirerad av Fluxus arbetar hon med keramiska narrativ där det flytande ses både som en egenskap i materialet och som ett oroligt tillstånd i vår samtid. I sina senaste projekt har hon arbetat tvärkonstnärligt genom samarbeten och deltagarbaserade projekt. Hennes arbeten uppstår ofta som del av en helhet i visningsrummet och har sällan en slutgiltig form.
Hon har en kandidat- och en masterexamen i keramik från Kunsthøgskolen i Bergen (2007), medievetenskap från NTNU (2001) och yrkesexamen som florist (1996). Redalen har haft residensvistelser bl a vid Porsgrunns porslinsfabrik, Kohler Factory (USA) och Spode Factory (England). 2022 deltog hon i residenset AiR Värmland i Arvika där hon utforskade Fluxus i konsthantverket tillsammans med värmländska konstnärer. Hon har mottagit statliga arbetsstipendier sedan 2009 och blev 2022 tilldelad den norska statens 10-åriga konstnärsstipendium. Hon är representerad i samlingar som Nasjonalmuseet i Oslo och Musée de la Céramique i Grenoble.